söndag 5 december 2010

Ungas medievanor

Vår uppgift kring medievanor handlade om att ta reda på vad våra elever gör på internet. Jag valde att sätta mig ner och diskutera med mina åk 3:or om deras nätvanor. De har ofta svårt att bara berätta, de vill gärna visa samtidigt, så vi både pratade och tittade direkt på olika sidor tillsammans.

Elza Dunkels skriver i sin bok ”Vad gör unga på nätet?” att en av ingångarna barn har till nätet är MSN, något jag väl känner igen eftersom jag jobbar med yngre elever. Förutom MSN så är det mest spel, spel och spel… i alla former som hägrar. De spelsajter som de flesta i klassen var inne på var sidor som spelo.se, Panfu, Spela.se m.fl. Förutom alla dessa olika spelsajter så tittar många på olika filmklipp från YouTube. När jag frågade om de använder chattfunktionerna som ofta finns på spelsidorna så svarade de flesta nej. En förklaring kan ju vara att de flesta inte skriver särskilt fort än och att själva spelet verkar betydligt viktigare än kommunikationen med andra spelare.

När jag frågade om det var någon som blivit mobbad på nätet svarade alla nej, skönt tänkte jag men inser att även de tråkiga bitarna med internet kommer att nå dem så småningom, ju mer deras användande ökar.

Jag läste en artikel som jag hittade på Medierådet, ”Du är så ful och äcklig” http://arbetarbladet.se/merlasning/smastora/1.2492852--du-ar-sa-ful-och-acklig- som tar upp nätmobbning. Visst kan jag hålla med om att det kan vara lättare att vara en mobbare på nätet, man kan skydda sig bakom anonymiteten och ”våga” vara elakare på nätet än irl osv. Men jag tror ändå att det ligger mycket i det Elza Dunkels skriver, att internet bara är en ny arena. En arena som för visso kanske kräver att vi behöver prata mycket, och ofta om etik och moral med våra elever och barn, men en arena som definitivt är här för att stanna. Något som förvånade mig när jag läste artikeln är att det står att skolan är skyldig att starta en utredning även om kränkningarna skett utanför skoltid. Självklart tycker jag att skolan ska göra sin del, men visst finns det väl även ett visst föräldraansvar?

Trots de negativa bitar som finns och som förmodligen alltid kommer att finnas så håller jag helt med om det Elza Dunkels skriver i avslutningen på sin bok, vem vill leka med kottar när dagens motsvarighet till kottar finns på internet!